Hillary och Trump

Vad mer ljuger och förvanskar, undanhåller och mörklägger svenska medier om, förutom invandringen?

Tja, vad sägs om amerikanska presidentvalet. Okej. Trump är långt ifrån den perfekta presidentkandidaten. Han brusar upp, är lättretad, verkar har svårt och fokusera och förmår inte ta hem poängen mot Hillary Clinton när det gäller. Det kanske ligger något i motståndarnas varning att han är inte mannen ni vill med fingret på Armageddon-knappen.

Men ibland känns det som om svenska medier silar Trumps mygg och sväljer Clintons kameler. I detta är svenska medier inte ensamma. Amerikanska Washington Post och New York Times är lika tendentiösa. Den amerikanska journalistiska politiska vridningen är som den svenska, mot det partiet eller de partier som uppfattas vara relativt till vänster. Statistiken visar att journalister som skrå har gett donationer till Hillarykampanjen i proportionen 20 till 1. Men det är inte bara journalister på individnivå som är partiska. Många av mediabolagen har stöttat Hillarykampanjen ekonomiskt. Det pekar på en paradox med kandidaten Clinton, som inte minst svenska vänsterjournalister mörkar. I vissa delar av hennes politik är hon kanske visst progressiv, på gott eller ont, men hon är också mångt och mycket etablissemangets kandidat. Wall Street, militärindustriella komplexets, big business-kandidaten – alltså även de stora mediabolagen som har intresse av henne.

Trump har kanske personliga svagheter, men eliten hatar och fruktar honom därför han, som självständig miljardär och outsider, är inte invallad av diverse ekonomiska intressen. Han är inte köpt. Han är därför oberäknelig. Han är folkets kandidat. Jag tror att de som kritiserar Trump och kallar hans supporters för idioter, eller det vanliga intetsägande svenska skällsordet, fascister, missar poängen. Man kan vända på frågan. Jag tror att om man hade satt upp Caligulas häst som motkandidat till Clinton hade det stumma djuret fått en respektabel andel av amerikanska röster. Det har inte med Trump att göra. Det har med att han är Icke-Clinton.

Vad är det som är som himla fel med Clinton och det hon företräder som gör att Trump, trots sina svagheter och en amatörmässig kampanj, ligger bara några procent bakom Clinton?

Amerikanska folket är trötta på krig. Minst av allt vill de ha ett krig man per definition inte kan vinna: kärnvapenkrig mot Ryssland. Många befarar att, som militärindustrins kandidat, kommer Clinton att trappa upp det redan farliga läget i konflikten med Ryssland. Det är många som hävdar att det nya kalla kriget inte alls är Rysslands fel, utan att trubbelmakeriet kommer från USA som ser sin position som världshegemoni hotad och liksom torpederar rivaler genom att sätta igång småkrig i deras perferi. Att Ukraina-krisen var en amerikansk-stödd kupp av högerextremister men false flag beskjutningar av rebellerna mot sina egna för att rättfärdiga kuppen. Att annekteringen av Krim var snarast ett desperat motdrag av Putin efter att USA hade flyttat fram sina positioner in i ett land, Ukraina, med långa och djupa förbindelser till Ryssland, efter att ha brutit det informella löftet till Gorbatjov 1990 att inte expandera NATO österut. En viktig figur I den amerikanska kampanjen var för övrigt undersekretreterare på State Department Victoria Nuland, en nykonservativ hök och en av Hillarys förtrogna.

Hillary har kriget i Libyen och även Syrien i sin last. Efter NATOs anfallskrig i Libyen, påhejat av Hillary i opposition till Obamas försiktighet, har ett sekulärt land, om än med en excentrisk ledare, blivit en häxkittel av väld och Islamism, och en språngbräda för flyktingar. Harvard Universitet och brittiska parlamentet har båda kommit ut med rapporter som varit mycket kritiska till Västs intervention I Libyen på lösa grunder, på fake påståenden om “folkmord” från islamistiska grupperingar som gjorde, I praktiken, NATO till flygvapen åt jihadisternas intressen. Det var Hillarys krig – och det är något amerikanska medier har glömt. Och utan Hillars krig hade aldrig flyktingströmmen till Sverige varit så stor som den är. Och efter kriget skickades vapen från Libyen till Syrien via CIA för att beväpna jihadistiska grupper stödde av USAs allierade Saudi Arabien. Saudi Arabien har inte bara stött jihadismen I Syrien utan har även bistått Clinton Foundation med tio miljontals dollar I donationer. Ingenting är gratis här I livet. Vad förväntas Hillary göra som gentjänst om hon kommer till makten?

Kanske Hillarys havererade utrikespolitik mest intresserade utbildade och unga som i primärvalen röstade på den åldrande socialdemokraten Bernie Sanders. Kanske några av dom kommer att rösta på Trump i desperation, hellre än krigshöken “Killary”. Kanske, kanske inte.

Men hur som helst är det inte därifrån eller över utrikespolitiken som Trump får sitt huvudsakliga stöd. Utan från den vita arbetarklassen som skadats av två decenniers “globalism”, som Hillary bara lovar mer av.

Medelamerikanens inkomst har stagnerat, och det har varit så länge. Många klagar på invandring och frihandel, öppna gränser för kapital, varor och tjänster. Medan eliten har fått det bättre och bättre, har genomsnittsamerikanen utkonkurrerats av billig arbetskraft från Mexiko och amerikanska småföretag av billiga produkter från Kina. Det intressanta är att Trump torgför en i vissa avseenden klassisk vänsterpolitik, att värna om den lille mannen, lille amerikanen i alla fall.

Hillarys nyvunna skepticism med ytterligare stora frihandelsavtal typ TPP, transpacific trade partnership, verkar vara läpparnas bekännelse för att vinna över den demokratiska vänsterfalangen som högljutt stödde Bernie Sanders, och även misslynta arbetare från Trumpsidan. Men hur är det med det? I tal till USAs storbanker och andra stora korporationerna läckta av Wikileaks har Hillary sagt båda det ena och det andra, att hon “står på er sida” – dvs storbankerna – och att hon drömmer om fri invandring inom hela Nord- och Sydamerika. Sånt som hon inte längre säger offentligt. Många Main Street Americans tycker sig se igenom Hillary Clintons positioneringar som oäkta. Hon har nästan 60 % av amerikanska män emot sig.

Det intressanta är om detta komma att räcka till för att vinna över Hillary Clintons allians mellan elitmänniskor och politiskt ointresserade minoriteter och äldre vita kvinnor. Många feminister verkar ge vad som helst för att få en kvinna som president, skit i policydetaljerna. Men som den kritiska livstecknaren Diana Johnstone skriver. “By all means a woman. But not this woman. Not this time.”

Vissa opinionsundersökningar visar ett stort övertag för Clinton nu nar valkampanjen gått in i sitt sista skede. Men, det ryktas att vissa opinionsundersökningar är köpta. Och, att under de senaste två åren, har opinionsundersökningar konstant underestimerat “populism” -kandidaternas popularitet. Sifo och andra underskattade Sverigedemokraternas popularitet i valet 2014, i år, i England, trodde alla det skulle bli Bremain, istallet blev det Brexit. Kanske Trump kommer att vinna trots allt. Särskilt om de nyligen läckta skandalerna om röstfusk, planterade provokationer, och skumma affärer som involverar the Clinton Foundation, slår igenom – förvisso mörkade av Washington Post och New York Times. Mer om det i nästa artikel.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s